Detta är inte bara en bild på en kaffekopp..
En nästintill genomskinlig snabbkaffe från hotellrummets vattenkokare i sängen. Kaffekoppen står på vita hotellakan som vi har fått slita upp för att ens kunna komma in under. Det står shoppingpåsar på hela golvet men är jag riktigt skicklig kan jag med stor försiktighet orientera sig fram till badrummet. Fönstret står på vid gavel för att vädra ut spritlukten och kanske eventuell ångest. Huvudet dunkar och sömnbristen gör sig påmind. Min vän halvligger där i sängen brevid mig och fnissar över gårdagens minnen och övar uttalet på en klassisk mening från stan. Med en blandning mellan en viskning och en väsning då jag tappade min röst någonstanns mellan Temple bar och en förkylning undrar jag om man verkligen uttalar det med ett T? Hon nickar bestämt att jo det gör det. Jag påminner henne om gårdagen och vi brister ut i skratt. Jag tar upp min mobil och tar ett foto av min kaffekopp som står där framför mig och tänker att just det här ögonblicket vill jag för allt i världen inte glömma.
För som ni förstår så är det inte bara en kaffekopp utan mycket mer..Det är aldrig bara en kaffekopp iaf inte för mig.. För mig är det dom små sakerna som jag blir lycklig av och som jag minns.
