Konsten att hatera avsked.. vi ses! jag säger inte hej då!

Alla ni som känner mig vet att jag inte riktigt fixar det här med att ta avsked till människor jag tycker om. Jag blir en riktig tönt och stänger ner och vill inte alls prata om det eller visa att jag tycker det är jobbigt och jag vill absolut inte att någon tar i mig då. Med andra ord så blir jag skit löjlig!! Samtidigt vet jag ju själv hur viktigt det är att mina nära vet hur omtyckta och saknade dom är så ofta får jag extremt dåligt samvete när jag beter mig som en idiot när det är dags för någon att åka. Nu är det så att en utav min närmaste vänner Emma ska flytta till Italien till hösten. Detta kommer såklart inte som någon överraskning, det har bara varit en tidsfråga. Jag är såpass vuxen och känner att jag vill inte att Emma ska stanna kvar här när hon inte är lycklig här och personen hon älskar bor någon annanstans. Men jag är också så extremt omogen och självisk, den delen av mig tycker ju att hon ska ge fan i att lämna mig! Att hon ska fan stanna här för att jag behöver henne här i min stad. för hon får mig att må bra och håller mig på jorden. Martyren i mig räknar upp alla som lämnar mig och gnäller högt.. - Men om alla nu flyttar ifrån dig varför i hela helvete stannar du kvar här då??? Jag är inte bra på det där att snacka om sånt här utan det är så mycket lättare att skriva om det.. Men jag vill bli bättre på det där med säga hej då (vi ses snart) så jag börjar bearbeta det nu.. Och eftersom jag ändå är jag så tänkte jag säga det med en låt..